Historik

BoliviapersonalBolivia • 1993 »

  • 1993 började vi arbeta bland gatubarn i Bolivia i samarbete med Högalidskolan i Kiruna. Ytterligare skolor är sedan många år involverade i arbetet.
  • I Bolivia har vi idag ett hem för pojkar och ett hem för flickor.
 Barnen går i skola och får utbildning som ger dem en tryggad framtid.
  • Arbetet i Bolivia genomförs uteslutande av bolivianska ledare tillsammans med övrig personal.

Det var så här det började i Bolivia december 1993
I en park i centrala Cochabamba i Bolivia upptäckte vi en dag ett 30-tal gatubarn i olika åldrar. Flickor och pojkar i alla åldrar gick omkring med små vita burkar och drog djupa andetag. Burkarna de har framför näsan innehöll skolim som de hela tiden sniffade. 
Vi hade kommit till den plats där mång gatubarn höll till. Ana Maria, som bor intill parken och känner många av barnen, ropar på dem och några gick försiktigt fram till henne och frågar vad hon vill. Vi pratade också med några av barnen och delade ut bröd och mjölk. Allt slukas med god aptit. Några dagar senare började vi även köra ut en stor soppgryta för att ge barnen näringsrik mat. De var utsvultna och åt med god aptit. Det var så det hela började.

Nu flera år senare har vi två hem för gatubarn. Ett för flickor och ett för pojkar. Det är hem där barn och ungdomar får sina liv förvandlade och en ny möjlighet till en framtid genom skola och utbildning!

Ana Maria

Ana Maria till vänster.

Ana Marías liv
När Ana María var två år, drabbades hon av polio och har sedan dess suttit i rullstol. Att vara handikappad i ett fattigt land som Bolivia innebär att man har en svår situation och man är beroende av andra. Men Ana María har med het och ivrig vilja, brutit sig ut ur isoleringen. Hon övervann ”bitterheten” och börja sträcka sig ut till människor i nöd. Ana María har alltid haft ett stort hjärta för dem som lever i nöd och misär. Trots att hon själv lever i en svår situation med att vara förlamad så sprider hon en atmosfär av kärlek, hopp och trygghet omkring sig. Hon har alltid ett ord att ge till tröst och uppmuntran där allt är hopplöst.
 Ana María är ofta ute på gator och torg där hon möter många gatubarn.

Sedan 1993 arbetar nu Ana María full tid för att på olika sätt kunna hjälpa gatubarnen i miljonstaden Cochabamba. 
Gatubarnen överlever genom att råna och stjäla. Barnen är utstötta, misshandlade och utnyttjade. Alla sniffar skoklister för att fly från den trista verkligheten och för att döva hungern. Det blir bara fler och fler barn på gatorna. Många är unga flickor och många har redan hunnit få egna barn som föds till ett liv på gatan. I dag leds arbetet av Ana Marías dotter och hennes man.

Ana María fick mottaga World’s Children’s Honorary Award 2005 för sitt mångåriga och osjälviska arbete för gatubarnen i Cochabamba, Bolivia. World’s Children’s Honorary Award 2005 >>

Ana María tilldelades också pris av FN för sin kamp att hjälpa gatubarn. Se artikel >>

Ana María har tilldelats priser för sina insatser av FN samt The World´s Children Prize 2005.

Våra hem är en familj!
I dag har vi 33 flickor och 49 pojkar i olika åldrar som går i bolivianska skolor. Vi vill att våra barn och ungdomar skall känna att de har ett hem och en familj. De skall känna sig trygga och älskade. Våra ledare planerar olika fritidsaktiviteter som skapar en gemenskap och känslan av att verkligen vara en familj.
Utflykter, läger, sportaktiviteter, dans och musik kan det aldrig bli för mycket av!

Arbetet på gatan
När vi lyckas med att få någon att lämna livet på gatan eller förhindra att de hamnar där, är naturligtvis glädjen stor. Våra hem har tagit emot många barn och ungdomar under åren och som i dag har arbete och egna familjer.

Två TV reportage från Bolivia
Vid två tillfällen har TV 1 och Radiohjälpen gjort reportage om vårt arbete i Bolivia. Reportagen har visats i programmet Go´kväll och på olika skolor i Sverige.

Ryssland och andra östeuropeiska länder • 1991 – 2003

  • Vår första insats 1991 började med att vi körde hjälpsändningar till Kolahalvön i Ryssland.
Vi köpte gamla godsbussar och körde mat, kläder och andra förnödenheter till sjukhus, barnhem och arbetsplatser.
  • Stegvis utökades bussflottan och vi hade som mest fem bussar som trafikerade olika länder i de gamla öststaterna med hjälpsändningar.
  • Hundratals strålskadade och cancersjuka Tjernobyl barn fick åka med våra utlånade bussar på läger i södra Sverige genom en annan organisation.
  • I fattiga ryska byar utanför Archangelsk, dit ingen hjälp tidigare nått fram, gav vi under tre år ryska barn mat varje dag på skolorna under de kallaste vintermånaderna. Stödet till dessa skolor övertogs senare av Norska UD.

Allt hjälparbete i Ryssland och andra östländer är avslutat och tagits över av andra organisationer.

En kort resumé om några upplevelser i Ryssland
Under en resa som vi gjorde till mycket fattiga skogsbyar, fick vi uppleva en nöd som vi aldrig tidigare sett i Ryssland. Vi besökte skolor, sjukhus, daghem och fångläger. Med tårar i ögonen berättade lärarna om skolbarnen som inte hade råd att äta mat under den långa skoldagen. Barnen led av vitaminbrist, blodbrist och magbesvär. När vi kom till ett sjukhus fick vi med egna ögon se medicinhyllorna som stod tomma. Personalens uttryck av hopplöshet och förtvivlan glömmer vi aldrig. Dessa upplevelser var starten på arbetet i skolorna.

Rapporter från Ryssland:
01 maj 2003
18 maj 2003
30 maj 2003
09 juni 2003

Tidigare nyhetsbrev:

Nyhetsbrev ryska skolbarn maj 99
Nyhetsbrev mars 99
Nyhetsbrev feb 2000
Nyhetsbrev Mars 2000. (Bilder)
Nyhetsbrev sep 2000

Rysslandsarbetet 1993-1999:
Vad vi gjort tidigare år i Ryssland