Barnens RäddningsArk arbetar för
barnens rätt till ett liv och en framtid!

Aktuellt

Nyhetsbrev 2-2016

Nöden tar aldrig slut, men det gör heller inte kärleken!

Det är alltid en fantastisk upplevelse att komma till pojkhemmet El Arca som ligger på den bolivianska landsbygden utanför miljonstaden Cochabamba. Det stora markområdet ligger otroligt vackert omgivet av de höga och mäktiga bergen i Cochabambadalen. Här trivs pojkarna som har stora fria ytor att röra sig på. Här får de uppleva trygghet, kärlek och möjlighet till en ny framtid.

8_22016Svetsutbildningen på El Arca är i full gång

Nu är den första delen av den tvååriga svetsutbildningen äntligen igång. Tio av de äldsta pojkarna går utbildningen som leds av en boliviansk lärare. Först har pojkarna fått lära sig att göra skisser för hand. Nu lär de sig att göra ritningar i ett avancerat dataprogram som arkitekter använder sig av, samtidigt som de praktiserar i svetslokalen vi inrett. När vi var i Bolivia och besökte El Arca visade några av pojkarna oss vad de lärt sig och det var sannerligen mycket imponerande! Att se grabbarna göra ritningar i dataprogrammet var helt fantastiskt. Demonstrationen vi fick var imponerande och det var lätt att se hur stolta och glada grabbarna var att kunna visa upp sina kunskaper. Utbildningen syftar till att ge praktisk yrkeskunskap, men också något de har stor nytta av om de vill studera vidare på universitet eller annan högre utbildning. Svetsutbildningen pågår på eftermiddagar efter den normala skoldagens slut. Ambitionen hos pojkarna visar att de förstått att utbildning är en viktig nyckel till framtid.

3_22016Octavio

Plötsligt när vi är ute för att handla på marknaden i Cochabamba är det någon som tar tag i mig bakifrån. Jag vände mig snabbt om och såg en ung man stå framför mig med ett stort brett leende! Det var Octavio! Han kom till vårt första hem, El Arca 1, som liten grabb redan 1996. Han var hos oss under många år och som alla andra gick han i skola. I dag är Octavio 32. Efter avslutad skolgång gav vi honom en möjlighet att utbilda sig till flygmekaniker, ett yrke som han arbetar med i dag. Han har även jobbat på dagis och haft andra jobb innan han kunde börja som flygmekaniker. Vi frågade honom om han hade kontakt med de övriga pojkarna som var på El Arca samtidigt med honom. Han berättade då för oss att de hela tiden hade kontakt med varandra och var som en stor El Arca-familj och träffades lite då och då. ”Är det någon av oss som har problem så hjälper vi varandra”, berättade Octavio. Han berättade också om vad de övriga arbetade med, att de hade familjer och några hade även startat egna företag. Några av grabbarna jobbade också i Argentina, Brasilien och Chile. Det var helt fantastiskt för oss att höra Octavio berätta om sig själv och vad som hänt med flera av de övriga som vi en gång räddade från gatan och gav möjlighet till en framtid. Det oväntade mötet med Octavio var känslosamt. Vi minns honom som en liten grabb och nu stod han framför oss som en vuxen man, glad och tacksam.

5_22016Erland

Erland kom till avskedsfesten som arrangerades dagen innan vi reste hem. Erland kom till El Arca1 för många år sedan. Han växte upp hos oss, gick i skola, kom in på universitet och nu är han färdig med sina studier som socionom och kurator och skall börja arbeta för att hjälpa bland annat missbrukare. Erland stod framför oss alla som var samlade vid avskedsfesten och talade. Han tackade för allt han fått under åren inspirerade alla att ta vara på chansen och studera hårt för att få ett yrke. Det var tyst när han talade och det var en otroligt stark och rörande stund för oss. Vi kan bara konstatera att när vi har möjlighet att ge barnen trygghet, skola och utbildning får de redskap så de klara sig i livet! Det är mäktigt!

4_22016Eva

Vi mötte Eva vid flera tillfällen nu när vi var i Bolivia. Eva flyttade från flickhemmet för tre år sedan. Hon har eget boende och fortsätter sina ekonomiska studier, som vi ger henne stipendium för. Eva blir klar med sina studier i slutet av året och då kommer hon att börja söka arbete för att kunna försörja sig själv. Eva kom till oss redan när hon var 12 år och skall nu snart fylla 24 år.

91_22016Det bakas för fullt på flickhemmet!

Tio flickor fortsätter den ettåriga bagar- och konditorutbildningen. I september tar de examen och då hoppas vi att kunna börja en ny utbildning för ytterligare tio flickor som står på tur. Där har vi en ekonomisk utmaning som vi hoppas att vi tillsammans kan jobba för att lösa den närmaste tiden. Flickornas skicklighet att baka är verkligen imponerande att både se och dessutom få provsmaka läckerheterna – vilket vi gjorde många gånger under vår tid i Bolivia. Att komma in i bageriet, känna lukten av nybakt och uppleva glädjen bland flickorna var oförglömliga stunder. Vår bolivianska lärare gör ett fantastiskt arbete och stortrivs med tjejerna och de med henne.

6_22016Stort ungdomsläger

Det blev ett stort äventyr för våra flickor och pojkar att vara med på kyrkans ungdomsläger uppe i bergen. 15 flickor och 15 pojkar från våra hem var med av totalt 330 ungdomar och övernattade i tält under tre nätter. Det var som ett scoutläger med olika aktiviteter och tuffa utmaningar. Kontakten och gemenskapen med andra ungdomar som inte bor på hemmen är otroligt viktig och därför splittrades våra ungdomar upp i olika grupper. Våra flickor och pojkar får nya kompisar och de skapar ett kontaktnät inför framtiden som är av stor betydelse. Vi arbetar hela tiden med att våra barn skall vara en del av samhället och delta i olika aktiviteter utanför hemmen. Det är viktigt och bidrar till en naturlig integration som genom åren visat sig fungera mycket bra. Vi önskar att barnen skall känna att de växer upp som en familj, om än den är lite större än vanligt, och det lyckas vi bra med.

2_22016Fanny och Emma, skriver om sin tid i Bolivia!

Från att vi kom till Cochabamba har vi känt oss som en del av en stor familj. Jörgen & Solveig, som vi tidigt under vår resa, lärde känna som människor med stort hjärta, öppnade sitt hem för oss och visade otroligt mycket omtanke och givmildhet. Vi fick även möta andra som arbetar för Barnens RäddningsArk, Anna-Maria, Javier & Jimena bland annat, som även de välkomnade oss med öppna armar. Vi har funnit det otroligt lärorikt och inspirerande att lära känna dessa människor som lägger ner hjärta och själ i sitt arbete. Även att se hur de arbetar effektivt, strukturerat och målinriktat för att skapa bättre levnadsförhållanden för barn och ungdomar på hemmen är beundransvärt.

Vi besökte barnhemmen två gånger under vår vistelse och båda mötena med barnen var överväldigande. När vi kom till El Arca, pojkhemmet, möttes vi av en stor samling glada pojkar som kramade om oss och hälsade oss välkomna – kanske ett av de mest hjärtliga bemötanden vi fått. Javier visade oss runt i barnhemmets alla lokaler som var väl genomtänkte och organiserade. Trots att han förklarade utrymmena som enkla tyckte vi att varje rum kändes ombonat och personligt. Stunden vi fick innan vi lämnade pojkhemmet stod vi mest och kände in stämningen bland pojkarna, deras skratt, energi och livlighet var påtaglig.

Pojkhemmet El Arca

På Rosa de Sarón, flickhemmet, fick vi om möjligt ett ännu mer sprudlande bemötande. Den ena efter den andra tog emot oss med en varm kram och ett stort leende. Efter en rundtur i huset där tjejerna bor var vi båda två överens om att dessa barnhem håller mycket bättre standard än erfarenheter från andra barnhem. Vi fick därefter mycket tid till att umgås med flickorna vilket var en upplevelse svår att sätta ord på. Trots språkskiljaktighet satt vi ner med dem och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var inte bara vårt möte med barnen och ungdomarna som värmde i hjärtat. De vuxna som arbetar på hemmen lär inte bara barnen rätt och fel, samtalar och uppfostrar dem utan även umgås, skrattar och har roligt tillsammans. Man känner att det är en avslappnad miljö där barnen och ungdomarna bryr sig om varandra och det skapar en familjär känsla.

När vi lämnar barnhemmen känner vi oss känslomässigt delad. Barnens historier är gripande och det är svårt att förstå vad de blivit utsatta för. Samtidigt känner vi sådan otrolig glädje över att barnen fått möjlighet att komma till Barnens RäddningsArk där de får leva i en trygg och kärleksfull miljö och chans till en ljusare framtid.
Fanny och Emma