Hem till familjerna!
Redan första dagen på flickhemmet fick vi vara med när en av ”våra” flickor, Laura, fick komma hem till sin familj efter 13 år hos oss. Familjesituationen har förbättrats under en längre tid och nu hade dagen kommit för henne att återvända hem.

Det var både glädjande, men samtidigt känslosamt för alla att ta avsked efter så många år.
Laura har gått ut gymnasiet, tillsammans med Maya (se bilden), som tidigare också har kunnat återvända till sin familj.

 

Nu har båda en bra grund att stå på inför framtiden och de har båda sagt att de vill studera vidare. Vi får se hur det går för Laura och Maya. Av hela vårt hjärta önskar vi dem lycka till i framtiden.

Starka personliga möten
När vi nu är på plats och fått möta barnen personligen så sker något i hjärtat. Plötsligt står vi omringade av barnen, möter deras blickar och försöker svara på deras frågor. De visar gärna upp vad de lärt sig, stoltheten lyser igenom deras första blygsel när de möter oss. Men inte alla är blyga! Ruben, 5 år, är ny och den yngste på hemmet. En riktig tuffing med glimten i ögat som hälsade på mig så det kändes i knogarna. Han har redan i början av livet, sett och lärt sig sådant som barn inte skall behöva uppleva. Ruben har lärt sig att försvara sig. Han är på El Arca tillsammans med sin betydligt lugnare bror Juan Carlos, 8 år.

Det är en förunderlig känsla att gå runt i studierummen där pojkarna gör sina läxor. Alla hälsar, men fortsätter sedan med sina uppgifter under viss nyfikenhet på oss. Flera av dem känner vi inte sedan tidigare.

På flickhemmet råder det också full aktivitet. Allt skall visas upp och vi vandrar runt med flickorna som guider från rum till rum. Läxläsningen fick ta en paus men ingen var ledsen för det. Det är en stor rikedom för oss att få lyssna till personalen som berättar om sitt dagliga arbete.

 

De berättar om glädjen att se förvandlingen i barnens liv, men också om svårigheter och stora utmaningar.

Det är genom vårt ekonomiska stöd som personalen och våra ledare kan genomföra sitt arbete. Genom hängivet och långsiktigt arbete får barnen möjligheter till upprättelse och att själva välja den väg de vill vandra.

Mötet med Fernando!
När Fernando bara var fyra år kom han till vårt första hem. En byggnad utan bekvämligheter och ganska ruffigt. Men det var ändå ett bättre alternativ än att vara på gatan. Där hade vi möjlighet att ge pojkarna ett hem att komma till. Vi kallade vårt första hem för El Arca 1.

Fernando (i mitten på bilden) fick kämpa sig igenom  skolan, men klarade gymnasiet och kom slutligen in på universitet.

Genom ett privat studiestöd från Sverige fick han ekonomiska möjligheter att studera vidare till ingenjör. Nu fick vi äntligen tillfälle att träffa Fernando igen efter flera år.

 

 

Det blev ett oförglömligt möte! Fernando som nu är 30 år, berättade om sitt liv och att han i dag arbetar som platschef för olika byggprojekt. Han är gift och har en liten grabb på två år.
Vilket glädjande möte det blev med Fernando. Vi hoppas nu att få tillfälle att träffa hela familjen medan vi är kvar i Bolivia.

I nästa nyhetsbrev
Just nu har vi fem flickor som klarat universitetsstudierna och väntar på sina studiebevis. Ytterligare två studerar fortfarande på universitet och två grabbar, som nu gör sin militärtjänst, skall börja om allt går som det är planerat. Det skall vi berätta mer om senare.

Tack!
Tack för erat trofasta stöd och den omsorg och kärlek ni visar barnen i Bolivia. Det är ovärderligt och det ger barnen möjligheter till en framtid som de annars aldrig hade fått.

Jörgen och Solveig i Bolivia

Mitt Stöd!

 

 

BRA_Nyheter_nr1_mars_2023