De lever på gatan utan framtid!

Varje dag när vi är ute i Cochabamba ser vi barn och ungdomar som lever på gatan. Vi ser dem på breda refuger mellan den täta trafiken bland träd, buskar och planteringar. Vi ser flickor i olika åldrar med barn och bebisar. Vi ser pojkar i alla åldrar. De lever tillsammans i rivaliserande grupper. En kväll var vi ute med Ana María och delade ut mat som hon lagat i den stora grytan och mötte dessa barn och ungdomar som ingen vill ha med att göra och är rädda för. Vi delade ut mat i avkapade plastflaskor till omkring 30 gatubarn i olika åldrar.

Ana María och Solveig samtalade med dem som inte var alltför påverkade av skolimmet de sniffade. Några var så påverkade att de inte ens ville ha mat. En kvinna var svårt misshandlad och en annan ung kvinna hade själv skurit sönder sin mage. Kvinnorna ville ha hjälp för skadorna och vi gick till ett apotek och köpte bandage, sårsalva, smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter. För ett par timmar fick vi sprida lite ljus och kärlek. När matgrytan var tom kom plötsligt polisen och drev bort alla från refugen, men innan vi körde från platsen var några redan tillbaka.