Vi finns för de minsta och övergivna!

Det är ofattbart och omöjligt att förstå hur barn kan misshandlas, överges och bli utelämnade att klara sig själva. Det är en gränslös tragedi i barnens liv som har stora konsekvenser för deras fysiska och psykiska hälsa. En farlig värld väntar dem där de inte har något skydd från våld, utnyttjande, sjukdomar och svält. Vi vet alla att vi lever i en hänsynslös värld där unga liv på många ställen förlorat sitt värde. Vi ser det överallt i världen och även här hemma. Bara i vår närhet ser vi i dag hur hem, sjukhus, skolor och barnhem bombas med avsikt. Vi måste i handling kämpa för barnens rätt att leva. Barnen är det värdefullaste vi har och vi får aldrig ge upp!

Den största glädjen i det arbete vi utför är när vi kan rädda barn ur misären och välkomna en ny pojke eller flicka till våra hem. Där vi kan ge dem den omsorg och trygghet som de kanske aldrig haft. Vi ser hur livsgnistan och hoppet tänds i barnens ögon. Rädslan försvinner och dessa små härliga personligheter får börja utvecklas i en fin miljö med bra kompisar och kärleksfull personal. Vi tar ansvar för deras framtid och det är en stor och krävande uppgift, men vi gör det med glädje.

Skolans rektor fann två syskon!
En dag upptäckte rektorn på en skola två barn, Luiz Mario och hans lilla syster Rakel, som höll till utanför skolområdet. Han såg att barnen inte hade det bra och gick ut för att prata med dem. Han frågade om det var något speciellt de ville och varför de höll till utanför skolan.

Barnen berättade för rektorn att de också ville gå i skola. Under samtalet framkom det att barnen övergetts av sin mamma och att de inte visste vem deras pappa var. Nu bodde de hos sin morfar som var sjuk och inte klarade av att ta hand om dem. De hade istället börjat vara ute på gatan för att finna någon som kunde hjälpa dem och för att finna mat för dagen.

När rektorn förstod deras situation tog han kontakt med barnavårdsmyndigheten som började utreda deras utsatta situation. Det visade sig att barnen inte registrerats när de föddes. Inga uppgifter fanns om dem, bara de namn som de själva uppgav. De levde i samhället, men helt utan myndigheternas kännedom.

Nu finns Luiz Mario hos oss. Vi tror att han är ca 9 år och han har fått börja i första klass. Han ville ju så gärna börja skolan och nu går han där och är så glad för det! Samtidigt arbetar vi med att han skall få sina identitetshandlingar. Lillasyster Rakel som är 5 år finns på ett annat hem där de också arbetar med att fastställa hennes identitet. Syskonen har kontakt med varandra och träffas ibland.

Ibland kan vi inte berätta!
Barnens svåraste upplevelser är inget vi kan eller vill berätta om i detalj. Vi vill bara att du skall förstå att vi tillsammans kan ge dem en ny chans i livet. De kommer till oss från den djupaste misär, och ett nytt liv kan börja.

Leydi, 8 år, är en ny flicka som kommer från en liten bergsby. En svår och riskfylld situation gjorde att hon måste komma bort från byn. Nu finns hon i trygghet hos oss. Från att hon varit skygg och rädd när hon kom är hon nu en glad tjej som har fått kompisar och börjat i skolan.

Alex
Alex kom till oss som en liten och övergiven grabb. Hans trygga hem och familj blev på El Arca. Där formades hans liv under åren och hans drömmar blev en verklighet. Under gymnasietiden hjälpte vi honom så han kunde ta busskort för att kunna köra vår buss. Det har han också gjort sedan dess. När han ville studera på universitet gav vi honom vårt stöd. Det var svårt för honom att klara inträdesproven, men till sist lyckades han.

 

Efter fem års studier har han nu tagit sin universitetsexamen som elektromekanisk ingenjör. Det blev en oförglömlig examen då flera grabbar, som tidigare varit hos oss, kom för att gratulera Alex. Från att ha varit övergiven fick Alex en stor familj på El Arca och nu är han även klar med sina studier. En stor seger i livet!
Grattis Alex!

En heldag tillsammans!
För våra barn och ungdomar är utflykterna något som alla ser fram emot. Vi har en egen mindre buss, men den räcker inte till för att transportera alla. Därför måste vi också hyra en buss. Utflykterna är viktiga eftersom de skapar en härlig gemenskap och sammanhållning, inte minst bland syskonen. Det finns fina utflyktsmål som inte ligger långt från hemmen så vi slipper långa transporter. Utflykterna planerar personalen tillsammans med ungdomarna med olika aktiviteter och givetvis med god mat i det fria. Alla hjälps åt! Utflykterna är också viktiga för de nya som kommer till oss. De slappnar av, lär känna varandra och kontakten knyts starkare med de övriga.

Utanförskap och fattigdom
Till våra hem kommer barn från ett totalt utanförskap i djupaste fattigdom. De flesta kommer också från ursprungsbefolkningen med små möjligheter till skolgång. Flickorna är de mest utsatta. På våra hem får flickor och pojkar samma möjligheter till skola och individuell utbildning. Det tar barnen ur och bort från den misär och fattigdom de kommer ifrån.

Över hela Bolivia finns det i dag män och kvinnor som vuxit upp på våra hem och som i dag har både arbete och familj. Några arbetar även i andra länder i Sydamerika. Vilken glädje!

Det ger oss naturligtvis motivation att fortsätta kämpa för barnens rättigheter. Inte med vackra ord, utan med handling, motivation och innerlig kärlek till dessa övergivna barn.

Ni som är med och ger oss de ekonomiska förutsättningarna till barnen skolgång och utbildning kan verkligen vara stolta över att arbetet ger ett så fint och avgörande resultat för deras framtid.

 

En uppmaning!
Det har länge varit en mycket hög dollarkurs i förhållande till kronan, och vi är fortfarande i stort behov av att kompensera kronans kraftiga kursfallet. Sådd och skörd hör ihop! När vi ”sår” in i unga liv får vi också skörda i form av glädjen att se dem växa upp till den framtid som de annars aldrig hade fått.

Tack för ditt fortsatta stöd!

Mitt stöd till arbetet

 

Månadsgivare